Kapten Nemo

Jag har alltid varit intresserad av politik. Dessutom är det skönt att få vara lite nördig utan att någon dömer ut en. Jag är förmodligen som de flesta män. Jag är delad i två delar. Den ena delen av mig är en rätt lugn kille som är intresserad av det samhälle vi lever vi, och åt andra sidan är jag en tickande bomb. Som då och då behöver få smälla av.

För den lugna delen av mig är politiken perfekt. Det är en stor gemenskap, man känner samhörighet och man diskuterar livet och samhället.

För den andra delen är sporten perfekt. För vare sig om man står på en fotbollsläktare eller hockeyläktare så kan man där släppa ut alla aggressioner man har inom sig. Ingen där tycker du är konstig om du rätt som det är vrålar ut "DIN DJÄVLA IDIOT". Det är snarare så att det uppmuntras. Så skulle jag varken ha politiken eller sporten skulle jag gå under.


Förresten, ni missar väl intet debatten ikväll Reinfeldt mot Sahlin.

"Vi som höll deras hår när de kräktes. Vi som aldrig sa hora. Vi som aldrig blir deras."

Just nu läser Jag Ronnie Sandahls bok för säkert fjärde gången i mitt liv. Det är faktiskt den enda bok som jag kan läsa om hur många gånger som helst. Har ni inte läst den så är det ett måste. Språket och handlingen där, ja det är svårt att sätta ord på. Sandahl trollar verkligen med orden och skildrar min generations uppväxt. Jag får alltid en klump i magen då jag läser den. För ja känner verkligen igen mig.

Jag har två stora rädslor i mitt liv. Rädslan för att bli ensam och rädslan för att misslyckas.

Jag antar att det är få här som har missat TV-serien Scrubs. Bra för då vet ni vad jag snackar om. I den serien har jag två favoriter. Dels så är det Dr Cox som är lite av min inre förebild. Tänk om man kunde komma undan med hans beteende. Ni anar inte hur många gånger ja har velat skrika rätt ut på alla idiotiska wannabes som går på vår utbildning. Från början trodde jag att bara mogna och begåvade människor släpps in på svenska universitet. I stället verkar det som att begåvningsreserven och vuxna fjortisar kvoteras in.

Min andra favorit är Denise Mahoney (bilden). Henne gillar jag skarpt, hon är lite av en drömtjej för mig. Hon är högutbildad och vi delar samma syn när det gäller omvärlden och kärlek. Så frågan jag ställer mig är, var finns verklighetens Mahoney?